στονόεις
εσσα, εν, Adv.
A.
causing groans or sighs, βέλεα Il. 8.159; στονόεσσαν ἀϋτήν (war-cry) Od. 11.383; στονόvεσσαν ἀvυτάν IG 9(1).868 (Corc., vi B.C.); ὅμαδος Pi. I. 8(7).25; ὀϊστοί Od. 21.60; κήδεα 9.12; εὐνή 17.102; ἄεθλοι Hes. Sc. 127; πλαγά A. Pers. 1053 (lyr.); σίδαρος S. Tr. 886 (lyr.); ἄλγη Tim. Pers. 199; τύμβος IG 3.1354.
2.
full of moaning, ἀοιδή Il. 24.721; γῆρυς S. OT 187 (lyr.); ἁ ς. ὄρνις, of the nightingale, Id. El. 147 (lyr.); στονόεντα πορθμόν the moaning sea, Id. Ant. 1145 (lyr.): neut. as Adv., στονόεν λέλακε χώρα A. Pr. 407 (lyr.), cf. Opp. C. 3.213.