ἀμίαντος
ον
A.
undefiled, pure, ὕδωρ Thgn. 447; φάος Pi. Fr. 142; αἰθήρ B. 3.86; A. Pers. 578 calls the sea ἡ ἀμίαντος; ἀ. τοῦ ἀνοσίου πέρι free from stain of ungodliness, Pl. Lg. 777d; περὶ τῶν ὁσιωτάτων Epicur. Nat. 15.34; γάμοι οἱ ἀ. Epigr.Gr. 204.13 (Cnidos), cf. Ep.Hebr. 13.4; τόπος LXX 2 Ma. 15.34; κληρονομία 1 Ep.Pet. 1.4.
2.
not to be defiled, D.H. 2.75.
II.
ὁ ἀ. λίθος asbestos, Arist. Fr. 495, Dsc. 5.138, Plin. HN 36.139.