ἐπισκοτέω

τινος

σκότος

A. throw a shadow over, οἰκίαν ᾠκοδόμησεντος αύτην ὥστε πᾶσιν ἐπισκοτεῖν τοῖς ἐν τῷ τόπῳ D. 21.158; ἐ. τινὶ τῆς θέας to be in the way of his seeing, Pl. Euthd. 274c, cf. Plu. 2.538e; τῷ βωμῷ Judeich Alterlümervon Hierapolis 339: abs., Plb. 24.4, Polyaen. 8.23.2; form a roof, Hero Aut. 28.2.
2. . metaph., throw darkness or obscurity over, τῇ κρίσει Sor. Vit.Hippocr. 13, Arist. Rh. 1354b11; ταῖς τῆς ψυχῆς ἐπιμελείαις Isoc. 1.6; τὸ πρὸς χάριν ῥηθὲν ἐ. τῷ καθορᾶν Id. 8.10, cf. D. 2.20; οἶνος τῷ φρονεῖν ἐπισκοτεῖ Eub. 135 = Ophelio 4; ἐ. γὰρ τῷ φρονεῖν τὸ λαμβάνειν Antiph. 250; τὸ δ’ ἐρᾶν ἐ. ἅπασιν, ὡς ἔοικε Men. 48; ἡ ὀργὴ ἐ. τοῖς λογισμοῖς Phld. Ir. p.78 W.:— Pass., to be in the dark or in uncertainty, ἐπισκοτεόμενος τῇ ἀπειρίῃ Hp. Praec. 8; ἐπισκοτεῖσθαι καὶ κωλύεσθαι Plb. 2.39.12; to be obscured, ὑπό τινος Id. 12.25d.7; to be blinded, τὰς ὄψεις ὑπὸ θεοῦ J. AJ 9.4.3, cf.Ph. 2.62.
Liddell, Scott & Jones
A Greek-English Lexicon, 1940
An open-access project