ἐμβρόντητος
ον
A.
thunderstruck, stupefied, stupid, ἐ. ποιεῖν τινά v.l. in X. An. 3.4.12; ὦμβρόντητε σύ thou gaping fool, Ar. Ec. 793; ἐγένετ’ ἐ. Antiph. 233.4; ἠλιθίους καὶ ἐ. Pl. Alc. 2.140c, cf. Men. Pk. 273; ἐμβρόντητε, εἶτα νῦν λέγεις; D. 18.243.
II.
later of ideas, crack-brained, mad, ἐ. καὶ πεπλανημένον σόφισμα Porph. Chr. 35; ἐμβρόντητα δὲ πάντα Orph. Fr. 47.