suādēla
ae, f.
I.
Exhortation, suasion, persuasion (ante- and post-class.): jam perducebam illam ad me suadela mea, Plaut. Cist. 2, 3, 24: suadela depravata, App. Dogm. Plat. 2, p. 28, 15.—Plur.: his et hujusmodi suadelis, etc., App. M. 9, p. 225, 20.—
II.
Suadela, personified, the goddess of Persuasion, the Gr. Πειθώ, Hor. Ep. 1, 6, 38.