rĕ-nāvĭgo
āvi, 1, v. n. and a.
I.
, to sail back.
1.
Neutr.: post in haec Puteolana et Cumana regna renavigaro, Cic. Att. 14, 16, 1: ab Asturā Antium, Plin. 32, 1, 1, § 4: ex Indiā, id. 6, 23, 26, § 106.—
2.
Act.: Acheron invius Renavigari, Sen. Herc. Fur. 716.