in-grăvo
āvi, ātum, 1, v. a.
I.
To weigh down: puppem, Stat. Th. 5, 402.—
II.
Transf.
A.
To cause its weight to be felt, to oppress, molest: saevitia hiemis ingravat, Plin. 19, 8, 51, § 166: annis ingravantibus, Phaedr. 5, 10, 3.—
B.
To render worse, to aggravate: ingravat haec saevus Drances, Verg. A. 11, 220: illa meos casus ingravat, illa levat, Ov. Tr. 3, 4, 60.—
C.
To make severe (eccl. Lat.): ingravavit cor suum, Vulg. Exod. 8, 15; in pass., ib. 7, 14 al.