in-dōtātus
a, um, adj.
I.
unportioned, portionless (class. only in the trop. signif.).
I.
Lit.: virgo, Ter. Ad. 4, 7, 11; id. Phorm. 1, 2, 70; 5, 7, 45: soror, Hor. Ep. 1, 17, 46.—
B.
Transf. (poet.): corpora, Ov. M. 7, 609.—
II.
Trop., unadorned, poor: cujus artem cum indotatam esse et incomptam videres, verborum eam dote locupletasti et ornasti, Cic. de Or. 1, 55, 234.