glūtĭno
āvi, ātum, 1, v. a.
I.
to glue, glue together.
I.
Lit.: chartas, Plin. 22, 25, 60, § 127: fragmenta vitri, id. 29, 3, 11, § 51.—
II.
Transf., in medic., to close up, join an opening, esp. a wound: glutinantia medicamenta, Cels. 7, 4: cicatricibus glutinandis, Plin. 33, 6, 35, § 105: praecisos nervos, id. 25, 5, 19, § 43; Cels. 7, 28; cf.: si orae vulneris se glutinarunt, id. 7, 27 fin.