frēnātor
ōris, m.
I.
a curber, tamer, controller (post-Aug.).
I.
Lit.: (sol) ignipedum frenator equorum, Stat. Th. 1, 27.— Poet. transf.: ingentis frenator Sarmata conti, Val. Fl. 6, 162.—
II.
Trop.: infinitae potestatis domitor ac frenator animus, Plin. Pan. 55, 9.